Rift Valley fever (RVF) är en zoonotisk, vektorburen sjukdom som orsakas av ett Phlebovirus och sprids med hjälp av myggor. RVF är epizootiklassad och drabbar framförallt får, getter och nötkreatur varav unga individer är känsligast för infektionen. Symptomen utgörs av massiva aborter, hepatit, encefalit, hemorrhagisk feber och ökad dödlighet, särskild bland nyfödda djur. Den zoonotiska aspekten är framförallt av betydelse för djurhållare samt yrkesgrupper såsom veterinärer och slakteriarbetare. Denna litteraturöversikt syftar till att ge en överblick över utbredning, etiologi, patologi och epidemiologi samt besvara frågeställningen om en spridning till Europa utgör en risk. Sedan upptäckten i Kenya 1930 har flera ödesdigra utbrott skett i södra och östra Afrika.

Rift Valley fever (RVF) är en i Sverige relativt okänd sjukdom som främst drabbar tama idisslare, men också har en stor zoonotisk potential. Då sjukdomen är vektorburen och har visat sig kunna spridas med ett stort antal vektorer, finns viss oro för sjukdomens spridningspotential i nya områden. Syftet med detta arbete har varit att uppskatta risken för sjukdomens spridning, främst till Sverige men även till andra länder i Europa. Flertalet undersökningar har visat att myggarter med förmågan att bära Rift Valley Fever Virus (RVFV) finns både i Europa och Nordamerika. Sedan sjukdomen år 2000 spreds från den afrikanska kontinenten till den arabiska halvön, ser många epidemiologer det bara som en tidsfråga innan sjukdomen får global spridning. Sjukdomen har ett snabbt förlopp, hos unga djur ses ofta bara diffusa symtom innan djuren dör. Frekvensen av aborter hos dräktiga djur och dödligheten hos nyfödda kan uppgå till 80-100% hos både får och nöt.